Musikcentrum Öst har medlemmar i alla genrer men har betydligt fler medlemmar inom jazz-, folk, världs -och konstmusik än inom pop, rock och EDM. Vi ser tydligt att många artistskap trots mycket goda artistiska förutsättningar inte når ända fram när det gäller att bygga en publik, synlighet och fungerande metoder. Detta gäller såväl artister med internationella ambitioner som t ex en barnartist som arbetar med sitt närområde som marknad. Varje artist måste analysera och förfina sina verktyg för att nå sin publik genom kulturbruset. Här gör organisationer som Musikcentrum mycket för att formulera individuella strategier för sina medlemsartister. Men det behövs också resurser för att genomföra strategin.
Det är bra att debatten förs just nu när beslutsfattare på olika politiska nivåer dammar av kostymer och byxdressar efter en politisk maktkamp av episk dimension och längd. Och antagligen undrar på hur retoriska finter skall omstuvas till konkret politik. Kanske funderar de också på vilka värderingar som faktiskt driver dem. Vi hoppas att de kommer att förstå att musik skapas av människor, individer som varje månad skall få in pengar till hyra, mat och dagisavgifter. Men också hitta resurser att utveckla sina konsnärsskap.
Statistiken visar att det är relativt få personer som tjänar de stora låtskrivarpengarna, att mycket av intäkterna fördelas mellan stora musikbolag. Vi kan i internationell jämförelse dessutom konstatera att den stora skara musikskapare som är själva basen för musikindustrin i Sverige ofta har sämre förutsättningar än i andra jämförbara länder och att framgångar ofta sker trots bristen på förutsättningar. Musik är inte en naturtillgång som växer till utan en resurs som måste vårdas och odlas.
Det kräver ett ständigt arbete utanför själva musikskapandet för att överleva som artist. Vi för dagliga samtal om riskfyllda och långsamma system för turnéstöd hos statliga myndigheter, lika riskfyllda på dörren-upplägg på tyska jazzklubbar, avsaknad av stöd till showcasefestivaler, bristen på bokare, managers och producenter (vi talar inte här om musikstudioproducenter). Vi möter en ständig frustration att man kunde gjort bättre, utnyttjat tillgångarna bättre. Detta av musiker som skall klara allt själva.
Men det är bland dessa tusentals kreatörer som en enorm möjlig tillväxt finns. Som också generar arbetstillfällen men en utveckling som skulle kunna bli så mycket mer långsiktig och sund om Tillväxtverket, Kulturrådet, arbetsmarknadspolitiken och regionalpolitiken kunde börja samverka och skapa fungerande system och se bortom signalpolitik, kortsiktiga lösningar och retoriska debattpoänger.
Vad behövs konkret göras? Dels behöver vi stimulera professionell representation inom alla genrer: managers, producenter, agenter och bokare är en vital del i musikindustrin som när det fungerar kan stötta en artist att optimera sin framgång utan att tappa sin konstnärliga vision samtidigt som artisten får möjlighet att lägga resurser på det hen kan bäst. Att skapa och framföra musik.
Vi behöver också se över de system som stöttar att musik kan röra på sig och synliggöras. D v s turnéstöd, stöd till olika former av samarbeten och stöd till att synliggöras live i viktiga sammanhang, primärt showcasefestivaler.
Vi behöver också öka professionaliteten i musikers synliggörande verktyg, d v s promo-material, videor, texter, hemsidor, sociala medie-strukturer etc. Detta kan dels ske med renodlade PR-stöd men också genom en kunskapssatsning inom musiklivet generellt (här är både Musikcentrumen och arrangörsorganisationerna viktiga parter och gör detta idag med små resurser). Det handlar absolut inte bara om att göra mer utan snarare att göra rätt. Och här blir en stimulans av det professionella segmentet avgörande för att rena stödinsatser skall få effekt.
I slutändan är det publiken (stor eller liten) som är den långsiktiga basen för ett sunt artistliv och om vi kan hitta bättre modeller för varje artist att hitta sin 'fanbase' så kommer så många fler kulturpolitiska mål att kunna nås. Om vi lämnar livemusiken därhän så kanske vi skulle kunna få det berömda knapptrycket att bli en möjlighet för alla i stället för en algoritmstyrd likriktare av smak. Om vi vågar tro på en mångfald i musiklivet och en mångfald hos publiken så kommer alla att tjäna på detta och det svenska musikundret blir en mer sann och allomfattande berättelse. En berättelse om ett musikliv präglat av bredd, jämställdhet, kommersiella sucéer och nischade sub-genrer med mycket större möjlighet att nå sin publik var den än finns.
Så när vi nu kastar oss in i 2019 hoppas vi att den tillväxt som hela musiklivet behöver och vill se blir en marknad där en mångfald av yttringar och artistskap skall få plats och där vi kan fortsätta att jobba för ett mer jämställt muskliv på alla plan. Stim gick 2018 in som finansiär i det globala jämställdhetsprojektet Keychange som drivs av Musikcentrum Öst/Sweden tillsammans med Way Out West. Det är ett värderingsdrivet projekt där jämställdhet som en förutsättning för musiklivets långsiktiga överlevnad står i fokus. Därför säger vi tack Karsten för att du pluggar musiken in på debattsidorna och hoppas på mer argumentation kring hur alla delar av musiklivet skall kunna bli en större del av "musikundret".
Ragnar Berthling, verksamhetsledare, Musikcentrum Öst