Kan du berätta hur det kommer sig att du blev manager?
Det var som det ofta blir – en kombination av olika slags tillfälligheter. Efter nästan 40 år i musikbranschen skapade tillfälligheterna möjligheten att bli manager!
Men du började väl som musiker?
Ja, det gjorde jag. Jag har varit musiker, artist, låtskivare och producent. Åttiotalet var ganska intensivt för min del i de rollerna. Under 90-talet hade jag ett litet produktionsbolag och gjorde musik till barnradio och teater – Dramaten…Riksteatern…Radioteatern...lite filmgrejer…reklam…och så där hankade jag mig fram. Sedan jobbade jag på SAMI, och där startade jag Digfi, en digital plattform som på många sätt var en föregångare till MySpace, 2 år innan de lanserade sin tjänst. Följaktligen också ett par år innan Itunes och ytterligare ett par år innan Spotifys första beta. Vi hade något som hette Demobanken tillsammans med Hultsfredsfestivalen, där kunde man gratis ladda upp sina låtar samt läsa recensioner och redaktionellt material.
Det här var under den värsta Napster- och Pirate Bay-tiden, då artisters och musikers rättigheter stod väldigt lågt i kurs. SAMI ville genom Digfi på ett praktiskt sätt visa att den digitala distributionen av musik kunde vara något bra. Att det gick att ta kontroll över den. Nu var det här en sajt för demos, men det var ändå en viktig tjänst som på ett sätt var föregångare till de många digitala musikplattformarna som finns idag.
Förutom detta har jag även på SAMI arbetat med upphovsrättsfrågor som ansvarig för SAMIs Medlemsservice. Men har hela tiden samtidigt verkat som låtskrivare, och är fortfarande aktiv. Så man kan ju säga att jag tidigare på SAMI jobbade för 45 – 50 tusen artister och musiker, och nu på Autonom jobbar för åtta. Fast att jag började som manager var en slump. Det var för att Thåström, (som jag känt och jobbat ihop med i flera decennier), var i ett läge då han behövde skaffa ett nytt management – det här var ju för 10 år sen – då blev det så att jag och Niklas ”Pankan” Bergson kom på att vi kunde göra det…Thåström tillfrågades och sa ja gärna, och vi klev på och utifrån det har det bara vuxit.
Det var ingen masterplan eller från början, men det föll sig ganska naturligt. Pankan – som är min kompanjon nu – hade under flera år jobbat i Thåström-organisationen som turnéansvarig – så han fanns redan där. Så även jag, genom låtskrivande och co-produktion.
Vi satte vi upp en modell för hur vi ville jobba. På artisternas villkor – inte låsa in någon utan istället ha öppna avtal. Vi anser att om samarbetet med artisten inte fungerar så ska vi heller inte låsa in varandra. Bolaget heter just därför Autonom, vilket i det här fallet innebär att när vi till exempel sitter i förhandlingar med förlag, musikbolag, skivbolag, merchandise-bolag, produktionsbolag m.fl. så står vi självständiga, utan kopplingar åt något håll.
Så inga såna ”I scratch your back you scratch mine” förhållanden? Det är som ett autonomt styre?
Ja det är idén med det.
Hur ser det ut nu, vilka artister jobbar ni med? Maia Hirasawa..?
…Titiyo, Thåström, Love Antell, Hurula, Nicole Sabouné, Sofia Jannok, Sällskapet samt Bruno K Öjer när han turnerar och gör live. Vi har en ganska jämn fördelning av begåvade män och kvinnor. Och hyfsad genrespridning.
En begränsning är väl att vi inte jobbar så mycket internationellt. Beroende på att våra artister mest är aktiva nationellt och i Skadinavien. Vi jobbar ju med Maia förstås i Japan och i Asien, men i övrigt är det ganska nordiskt/skandinaviskt. Vi har väl inte tentaklerna ute så bra ut på urban, hip-hop och street-sidan…man får inse sina begränsningar…
Nu har du ju i för sig redan kommit in på det lite men hur jobbar ett bra management?
Nu är jag så gammal att jag har erfarenheter av hur musikmanagement fungerade på åttiotalet med Imperiet, och hur det då såg ut i Sverige och Skandinavien på den fronten. Kort sagt kan man säga att det är en mycket bättre situation idag!
Till exempel finns det idag en knippe med duktiga, seriösa, både unga och mer rutinerade managers och managementbolag i Sverige.
Hur driver man management på ett bra sätt? Ja, det är väl lite det som är finessen att man kan nog jobba ganska olika. Man kan trycka på det affärsmässiga, med dealarna och den ganska krassa verkligheten att öka intäkterna och hålla nere kostnaderna. Men samtidigt även vara med i det kreativa arbetet och det långsiktiga planerandet – vilket jag tror de flesta tycker är viktigt. Vart vill man gå, vilken artist man vill vara och vad man strävar efter på lång sikt.
Om vi utgår från vår verksamhet så skulle jag säga att det som utmärker Autonom – det är öppenhet, att vi inte låser in varandra i possesiva avtal. Musikbranschen dras ju med en del rätt tråkiga historier, när det handlar om hur artisternas pengar har hanterats. Det finns ett flertal exempel historisk, även innan Tambourine-härvan, där artisternas pengar försnillats. Det gäller ju bara att eliminera den här typen av möjligheter. Det ska inte kunna bli så fel. Artisten bör vara ytterst försiktig att överlåta rättigheter eller skriva över rätten till att göra vissa transaktioner, det är väldigt viktigt att artisten har full kontroll även om man har ett management.
Vi kräver ju att artisterna har koll – de kan inte bara luta sig tillbaks och säga ”åh vad bra ni sköter allting”. Utan vi kräver när vi börjar jobba med någon, att de ska vara med och engagera sig och ta ansvar för sin ekonomi. De kan och bör självklart inte sätta sig in i allt och alla situationer, men vi har regelbundna möten där vi redogör för vad dom måste ta ställning till. Det kan ha med t.ex. turnéekonomi eller inspelningsbudgetar att göra, och där artisten måste ha en förståelse för förutsättningarna. De kan inte bara säga att ”men jag vill ha det här ljuset” eller ”jag ska ha en vecka i studion och lägga körer och stråk där och där” eller ”jag vill mixa i Florida”. För vilka pengar då? Sedan måste vi självklart göra vårt jobb, se till att det finns så bra ekonomiska förutsättningar som möjligt.
Schyst. Hur anser du att management-bolag i Sverige mår idag?
För managementbolag har det tidigare funnits en ganska lös Music Managers Forum-organisation, alltså MMF Sweden. Men nu har organisationen de senaste två åren stramats upp med en bra styrelse och vettiga aktiviteter. Man kan nu vara med i ett sammanhang och vara en tydlig del av det svenska musiklivet. Alla managers jobbar relativt självständigt – det är mindre bolag med två eller kanske tre – många jobbar helt själva. Men med den nya MMF-organisationen har seriositetsgraden höjts, också gentemot andra aktörer som rättighetsbolag, skivbolagen, produktionsbolag mm.
Vi på Musikcentrum Öst har ju mest medlemmar – musikgrupper, ensembler och band – inom folk och världsmusik, jazz och nutida konstmusik. Vi ser att inom de genrerna är det få som har den här typen av professionell representation. Vad är din analys; varför tror du att det är så?
Jag har en enkel teori som kan vara en förklaring. Om vi till exempel tar Tyskland så är det ju en mycket större marknad för till exempel jazz och så kallad världsmusik. Där finns det också stora skivbolag som ger dessa genrer stöd och möjligheter till utveckling.
Vidare tror jag att 1974 års kulturproposition som fastslog att jazz, folkmusik och konstmusik i Sverige skulle få statligt stöd, skapade förutsättningar där behovet av management inte var lika stort i de genrer du nämner. Jag är ju verkligen en stor förespråkare av kulturstöd och tycker att det är fantastiskt bra! Däremot har populärmusiken traditionellt levt i en verklighet där man inte förväntat sig stöd på det sättet och kanske inte historiskt sett frågat efter detta stöd heller. Vidare har de genrer du nämner haft ett start stöd från Konstnärsnämnden och Kulturrådet, men kanske mest under väldigt många år från Rikskonserter som la upp och finansierade turnéer samt gav övrig service.
Menar du att vissa strukturer har fyllt upp så mycket att det inte funnits plats för t ex managers? Det är intressant.
Behovet finns ju dock i högsta grad nu för alla genrer. Det som är roligt och skönt när man träffar unga musiker är att först kanske de står med ett jazz-band på Fasching för att dagen efter köra hiphop. Jag upplever det som inte är så vattentäta skott mellan musiker från olika genrer längre. Det är inte riktigt längre så att ”nej men jag är jazzmusiker” eller ”jag spelar folk”. Jag upplevde det mer för 20-30 år sedan att det var viktigare att markera att man till exempel håller på med jazz och inte med popmusik. Det känns öppnare nu och att det finns en vidare respekt musiker emellan. Det är min lilla naiva önskan och förhoppning i alla fall.
Sedan får man komma ihåg att det kostar att ha ett management, men behovet av management är nog ändå lika stort oavsett genre.
Och hela idén är ju att efter att vi tagit betalt, så ska artisten ändå ha tjänat mer än innan hen skaffat management. Vi ska få upp intäkterna, det är en av dom bärande idéerna med ett management. Vi omfördelar, omförhandlar, förbättrar och slipar på det affärsmässiga, ser efter var kan vi kapa kostnader och vad kan vi göra för att öka intäkterna.
Om du som manager i ert bolag med era artister fick tre önskemål som skulle göra allt lite lättare för er – vad skulle det vara? Något som saknas, behöver bli bättre eller skulle göra susen?
En stor fråga nu tycker jag som påverkar artisterna och hela musiklivet är respekten för upphovsrätten. Den är lite under attack igen på olika sätt.
Så även public service, och jag vill verkligen försvara public service då den är viktig för mångfalden inom musiklivet. Nu kommer attackerna från en del politiska håll gentemot upphovsrätt och public service, ofta på ett tråkigt och okunnigt sätt.
Men jag skulle samtidigt önska att public service slutar använder sig av friköpt musik och istället använder originalmusik. Det finns så mycket bra musik om vi nu pratar om svensk musik – ny, gammal och mitt i mellan, olika genrer. Men istället väljer man av någon slags ekonomisk hänsyn att använda friköpt. Vi märker det ibland när vi förhandlar för en artist som ska vara med i en programserie. Och det slår ju undan fötterna för en intäktsväg för musikerna genom att STIM, SAMI, skivbolag, förlag blir drabbade i förlängningen.
Vad händer härnäst för er?
Ja, det händer en massa saker! En hel del roliga grejer som vi inte har gått ut med än. Vi hoppas att vi ligger steget före och driver på då det är vår roll. Samt att artisterna känner att de får ett tydligt stöd så att de kan fortsätta vara kreativa och söka nya vägar.